Tror jag kommit på varför man inte vill gå och lägga sig även om man borde. För då måste man ta itu med morgondagen tidigare. Man tror man är smart men egentligen lurar man bara sig själv. För egentligen behöver man inte se det där tv-programmet eller kolla facebook för femte gången den dagen. Men en del av en tror det. Och så blir det oftast.

Trodde jag ja. Det har verkligen varit omställning från att inte göra särskilt mycket till att helt plötsligt aldrig ha en lugn stund. Denna vecka har varit allt annat än normal.

Igår var jag på första dagen utav massagekursen. Ska dit idag igen för andra och sista dagen. Än så länge har kursen varit bra och jag och min massagebuddy kommer riktigt bra överrens. Det är klart att det är nervöst när man kommer till ett ställe där man inte känner någon men samtidigt är det ganska skönt. Inte bara att man får lära sig att ge massage, man får ju också tillbaka av sin kompis vilket är helt underbart. Jag får räkna det som min lugna stund denna vecka.  

Det var exakt som det låter. En träningssal med ett gäng medelåderskvinnor som levde ut sin dröm om att vara unga och sexiga igen. Och så jag och Ebba som kunde jämföras med bambi på hal is typ. Men fy fan vad kul vi hade! 

Håller nästan på att somna här i stolen. Man blir trött av att leka i sandlådan hela dagen. Egentligen skulle jag vilja gå och lägga mig på en gång men Ebba ville gå ner och träna. Och så får det bli. Ikväll blir det Chairdance vad nu det innebär. Det låter ganska konstigt men vad fan, man kan inte säga nej fören man testat. Wish me luck! 

Jag klarade det! Nu har jag äntligen tagit det efterlängtade körkortet. Men fy fan vilken dag det har varit med spänningar och nervositet. Men något i mig skulle bara ha det där körkortet. Och så blev det.

Dagen började med att jag vaknade upp med solsken i mitt fönster. Blev lite småglad då tidningen hade skvallrat om regn. Jag hade satt klockan så jag skulle ha gott om tid. Det var sjukt skönt att hinna äta frukost, fixa mig och plugga lite teori utan att stressa. Allting gick jättebra tills jag skulle gå. Då slog nervositeten till. Men då fanns det ingen återvändå. Jag tog mig till T-centralen för att skriva teoriprov på Trafikverket. Hade kollat på hitta.se vart det låg men när jag kom fram dit fanns det inget Trafikverk! Greps av lite småpanik och sprang fram och tillbaka i kvarteret till jag till slut hittade det och därmed kunde andas ut. 

Trots att jag sprungit lite vilse kom jag absolut inte försent. Väntade ca 1 timme innan provet. Fick fota mig och skriva namnteckning (Mitt körkort kommer bli såå fult!) och sen var det bara att vänta och vänta. Eftersom jag kom så pass tidigt fick jag se alla som skrivit prov innan komma ut och antingen vara ledsna eller skitglada. Det var ingen trevlig upplevelse. En tjej kom ut och hade fått 51 poäng (52 är godkänt) och då tänkte jag: det där kommer hända mig. Sen kom en kille ut som inte ens hade hunnit klart provet och därmed inte blivit godkänd. Då tänkte jag också: Det kommer hända mig. Med den nervösa känslan fick jag sitta med i ca 30 min. Sen var det dags att gå in i salen och skriva. På något vänster lyckades jag koppla bort omvärlden. De andra som skrev fanns inte. Ville dock slå killen brevid mig som kollade på min skräm hela tiden även om vi inte hade samma prov. Tog mig igenom frågorna och markerade de som jag var det minsta osäker på. Gick sedan igenom frågorna igen och då kom en ruta upp om att det var tio minuter kvar på provet! Vid den tidpunkten tappade jag andan. Jag plöjde igenom provet och tryckte sedan direkt på resultat. Det enda jag såg var godkänt! Jag bestämde mig då för att andas igen.

När jag kom ut från Trafikverket spöregnade det vilket gjorde mig lite orolig för hur det skulle påverka uppkörningen. Men eftersom det inte går att påverka vädret bestämde jag mig för att fokusera på annat. Var fortfarande så lättad över att ha klarat provet. Halva klart liksom. Nu var det raka vägen mot Farsta för uppkörning.

Även till uppkörningen kom jag tidigt och fick sitta i ett skittrist väntrum tillsammans med andra nervösa personer. Det kom ett gäng kompisar som följde med en kille som skulle köra upp. De diskuterade vilt om vad man inte ska göra på uppkörning och om kompisar som gjort dumma saker i trafiken. En hade blivit tagen när han kört i 170 på motorvägen för att han skulle köpa en Mcflurry. Way to go! En av de som satt i väntrummet hade kört upp två gånger tidigare i Farsta. När två inspektörer gick förbi sa han att en av dem, vid namn Barbro var skitsträng och om man fick henne kunde man glömma körkort. Tack för den kompis liksom! 10 minuter senare kommer just denna Barbro ut med en till instruktör. Jag trodde då att det var kört men som tur var fick jag den andra. Sofi hette hon och hon var skitbra. Lugn som en filbunke var hon och hon förklarade precis hur allting skulle gå till innan vi körde iväg. Då blev det också så att jag bara kopplade bort allting. Det var bara jag och trafiken. Inget prov, inspektör eller press. Det är viktigt också tror jag att inte få panik om man gör något litet fel. Man får göra fel på uppkörningen så länge de inte är allvarliga och att man kan lösa dem på ett bra sätt. Vi körde runt i ca 30 minuter. Tiden gick verkligen skitfort. Och när vi parkerat igen var det dags för beskedet. "Din körning är godkänd." sa hon och "skämtar du?" sa jag. Men hon sa att det var sant så det var bara att ta emot ett godkänt papper som nu ska föreställa mitt körkort. Det riktiga körkortet kommer om ca 1 vecka.     
Helt sjukt är det!   

 

Mamma hade lämnat ett litet meddelande. Det var nog det som gjorde grejen.  

Idag har jag hängt med mina nya bästisar, Andrea och Mira som är båda 5 år. Vi har lekt kottleken som är ungefär som boule fast med kottar. Och jag fick pris (blommor och gräs) varje gång jag spelade. Även om jag inte fått några poäng. Det är därför jag gillar dem.

Herregud vad skönt det är med lördag. Fick chansen att sova ut också. Perfect! Nu är det ut och köra och träna inför uppkörningen på onsdag. Är så j ä v l a nervös. Det är jobbigt att känna sig dödsnervös och superexalterad på samma gång. Har pluggat mycket teori och har använt mig av flera olika program, hemsidor och böcker men den ständiga frågan är: Är det tillräckligt? Läser man på olika forum finns de dem som säger att provet är ett möjligt enkelt medan andra jätteledsna över att de inte klarat sig. Det minskar inte direkt nervositeten. Skulle vilja porta mig från körkortsforum för när jag går in på dem blir jag nervös på 1 sekund. Ändå kan jag inte låta bli det. 

I en tråd var det en annan stackare som skulle köra upp/skriva prov som la ut sin ångest över proven. Den beskrev exakt vad jag kände så då blev det lite bättre. Jag är inte ensam iallafall om det nu hjälper. Men i samma tråd var det en som skrev att man skulle försöka fokusera på annat (vilket är suuperenkelt). Men jag ska ge det en chans. I kväll blir det kräftskiva hos Ebba med hennes vänner. Får hoppas att det sätter stopp för mina nerver lite. 

Ha det bra!     

Första dagen på dagiset. Check. Gick faktiskt bättre än förväntat. De jag jobbade med var trevliga och hjälpsamma och barnen brydde sig inte att jag varit där i några timmar utan de ville hålla hand, sitta i knä och kramas. Det underlättar det hela ganska rejält måste jag säga.

Men att jobba en dag och sedan ha helg är inget jag tackar nej till. Efter att ha sovit 1 timme i onsdags natt är min hjärna ganska arg på mig. Ska därför bli oerhört skönt att få gå tillbaka till min säng som jag var tvungen att lämna alldeles för tidigt imorse.

Det är helt sjukt hur saker och ting kan förändras bara över en dag. Hur man kan gå från ett läge till ett helt annat. I ondags fick veta jag att tandställningen ska bort om sex veckor. Äntligen! Det fortsatte med att jag ringde angående ett jobb. Det ledde till att jag ska gå och provjobba imorgon och se om det funkar. Nervös? Ja! Efter en runda på stan med Linea kom jag hem till pappa där jag slängde ihop en middag. (Helt otroligt att jag väldigt sakta men säkert börjar lära mig att laga mat.) Och mitt i middagen ringer min telefon. Då är det en bekant som erbjuder mig ett annat jobb.
Jag tror jag aldrig har haft sån tur i hela mitt liv. Kan det vara karma eller något?

Läste nog den äckligaste FMLhistorien någonsin.
"Today, the dentist sneezed in my mouth. FML"
Blir man taggad på att gå till tandläkaren nästa vecka? Hm.. Nej.